The Family in Greek History

Detta inlägg kommer att behandla The family in Greek History av Cynthia B. Patterson.

Pattersons bok avhandlar den antika grekiska familjen på djupet genom att analysera hur familjen beskrivs av Homeros och Hesiodos, vilken status familjen har i tidig grekisk lag samt vad synen på äktenskap och otrohet var, dels i lagen och dels på den antika scenen. Slutligen binder Patterson ihop det hela genom att undersöka den privata respektive den publika sfären i det Hellenistiska Aten. Första delen är däremot mer av en kritisk litteraturgenomgång av tidigare forskning kring familjen i det antika Grekland.

Slutsatsen som Patterson drar av sin forskning är att den privata sfären eller hushållet (oikos) inte är så skilt från den publika sfären eller staden (polis) som tidigare forskning hävdat. Vidare hävdar Patterson att den fokala punkten för den sociala interaktionen mellan familjen och stadsstaten ligger just i termen oikos medan termen genos som också kan betyda familj har en mer direkt koppling till en specifik person och betyder aldrig familjeklan så som vi definierar ordet. Oikos är då alltså mer ett nätverk av sociala interaktioner centrerade kring hushållet.

Det i min mening viktigaste i Pattersons diskussion är att den antika familjen problematiseras och diskuteras utifrån ett icke-heteronormativt och –kärnfamiljsidealistiskt perspektiv och här har Patterson lyckats väl. Eftersom alla människor är färgade av sina referenser och erfarenheter är det väldigt lätt att slentrianmässigt utgå ifrån att ett historiskt samhälle skulle ha sett likadant ut som vårt moderna samhälle eller åtminstone att applicera moderna värderingar på historien. Detta är dock ett misstag och Patterson visar på och kritiserar också vad hon kallar för artonhundratalsparadigmen. Denna paradigm utgår ifrån ett antal för givet tagna sanningar, bland annat att kvinnorna var instängda i hemmet och att relationen stat/familj har varit i opposition till varandra och också en form av nollsummespel där familjen minskat i värde i takt med att staten (polis) ökat i värde.

Efter att ha kritiserat artonhundratalsparadigmen lägger Patterson fram sin syn på hur familjen kan ha sett ut i det antika Grekland. Denna framställning är mycket välskriven och bra underbyggd. Den kritik som dock kan framföras är att Patterson (kanske för att undvika kritik) lägger väl mycket vikt vid detaljerna för att därmed tappa i helhetsbilden.

De övergripande tankar som föds hos mig vid genomgången av boken är huruvida man överhuvudtaget som modern människa kan förstå de intrikata sociala strukturer som existerat i ett samhälle för över tvåtusen år sedan samt hur mycket de samhälleliga normerna styr vårt privatliv. I modern tid är det inget konstigt att varje familj är unik i sina sociala koder och interaktioner även om familjenormer naturligtvis existerar. Frågan är då om den antika familjen också var unik och till hur stor grad samhällets normer påverkade varje enskild familj.

Sammanfattningsvis är Pattersons bok om den antika familjen en grundlig genomgång av familjen i det antika Grekland från ett mer kritiskt och genusmedvetet perspektiv än tidigare forskning och även om Patterson inte kommer med några världsomvälvande resultat är den problematiserande diskussionen ett välkommet inslag i forskningen.