fredag 29 juli 2011

En stöttepelare i forskningen kring antikens ekonomi

Finelys The Ancient Economy är ytterligare en bok som ger en god överblick över ekonomin under antiken. Finelys grepp är att kapitel för kapitel gå igenom begrepp som oftast står i motsats eller åtminstone i kontrast till varandra. De begrepp som behandlas är de följande: Ranger och status, herrar och slavar, landägare och bönder, stad och landsbyggd, staten och ekonomin.

Behandlingen av dessa begrepp föregås av en introduktion till antikens människor och deras ekonomi och denna del behandlar förvånansvärt mycket av vad även Cynthia B. Patterson och Suzanne Dixon tar upp, nämligen den grekiska respektive den romerska familjen. Finely tar nämligen sitt avtramp i att ordet ekonomi har sitt ursprung i Oikonomicos som i sin tur kommer från Oikos, hushållet; och går sedan vidare med hur ordet utvecklats till den betydelse vi idag lägger till ordet ekonomi.

En väldigt intressant uppställning som Finely här gör är den över alla olika betydelser det latinska ordet familia kan ha då det kan betyda "alla personer, fria eller slavar, under styret av en paterfamilias, hushållets överhuvud; eller alla ättlingar från en gemensam förfader; eller all ens egendom; eller helt enkelt alla ens tjänare (därför innefattade familia Cesaris alla personliga slavar och frigjorda slavar i det kejserliga hushållet men inte kejsarens fru eller barn)"(s. 18). Denna genomgång av olika betydelser är en bra illustration över svårigheterna att avhandla den antika familjen som Dixon och Patterson gör.

I kapitlet om rang och status gör författaren en avhandling av rikedom och synen på denna i termer av status. Han hävdar att "rikedom var nödvändigt och det var bra; det var en absolut förutsättning för det goda livet; och på det stora hela så var det det enda rikedom var" (s. 36). Vidare tar sig Finely genom samhällsstatusen sig in på filantropi och visar på utvecklingen av ordet från något som var reserverat för gudars goda vilja gentemot människor till något även högstående människor kunde utöva, fram till vår nutida syn, att vilken människa som helst kan vara en filantrop (s. 38-39). Detta vittnar om hur rangen i samhället under antiken var; att gudarna var högst upp men att även vissa högt stående människor nästan kunde ta sig upp till gudarnas nivå. Över lag är det också intressant hur Finely använder sig mycket av etymologi för att utröna trender och samhällsmönster under antiken och personligen tror jag mycket på att språket kan avslöja mycket av hur människor levde och hur samhället såg ut.

I kapitlet om herrar och slavar visar Finely på att "historiskt sett så är institutionen förvärvsarbete är en sofistikerad eftersläntrare" och att slaveriet därmed varit mycket mer utbrett än just förvärvsarbete under antiken (s. 64). Finely visar dock också på utvecklingen av slaveriet från antikens Grekland till Rom, där man i Grekland inte hade permanent eller ens semipermanent förvärvsarbete över huvud taget och där alltså slavar och verkstad kunde användas som perfekta synonymer (s. 73-74). Detta förhållande löstes dock upp något under antikens Rom.

I kapitlen om landägare och bönder samt om stad och landsbyggd vittnar Finely om hur det enbart var fria män som kunde äga mark och att denna marken i stadsstaterna inte heller behövde skattas för. Däremot beskattades marken utanför stadsstaterna och det var på detta vis man kunde uppehålla skattefriheten i stadsstaterna (s. 95-96). Han går också igenom definitionen av en stad och att man där inte enbart ägnar sig åt den primära sektorn och därmed också svårigheterna i att med omkringliggande jordbruk hålla staden med föda (s. 127-128).

Sist går Finely igenom staten och ekonomin och visar på att de fria männen i både antikens Rom och Grekland hade många friheter men inga oinskränkliga rättigheter (s. 154). Med detta menar Finely att staten kunde lägga sig i vad som helst så länge beslutet att ingripa var taget av en legitim instans. Detta ledde också till att det antika samhället var mycket byråkratiskt.´

Sammanfattningsvis ger Finely en god översikt över den antika ekonomin och hur det antika samhället såg ut, var uppbyggt och fungerade. Finely drar sin fakta från olika källor men mest intressant i min mening är hur Finely använder etymologi för att skönja förändringar i samhället från antiken till modern tid.

tisdag 5 juli 2011

The Roman Family -en ärlig men naiv överblick över familjen i det antika Rom


Detta inlägg kommer att behandla boken The Roman Family av Suzanne Dixon.

Dixon ger i sin bok en god överblick över familjelivet under antikens Rom. En stor styrka i boken ligger i Dixons ärlighet i upplägget av boken som kommenteras med att "this book is designed to explain basic ideas and major developments in the study of the Roman family and, to a limited extent, of the European family but it necessarily reflects the views of the author" (s. 35). I och med denna ärlighet kan Dixon också göra vissa mer vågade uttalanden vilket gör boken mycket mer matig och enkel i läsningen än exempelvis Cynthia Pattersons The Family in Greek History som kommenterats i tidigare inlägg.

Upplägget av boken är enkelt och känns relevant; Dixon avhandlar definitionen av den romerska familjen, familjen i lagen, äktenskap, barn samt familjen över livscykeln. Varje kapitel innehåller dessutom en analysdel och en slutsats vilket innebär att en läsare som inte vill fördjupa sig i analysen bakom argumenten faktiskt kan hoppa direkt till de olika slutsatserna och ändå få en stor behållning av läsningen.

Dixons viktigaste slutsats är att familjen under antikens Rom, avlägsen som den är, trots allt har en hel del likheter med den moderna familjen. Bland annat skriver Dixon att "literature and tombstones in particular reveal remarkably familiar sentiments between husband and wife and between parents and children" (s. 161). Den största skillnaden mellan familjen såsom den generellt uppfattas i västvärlden och den romerska familjen ligger enligt Dixon i en större familjär mobilitet på grund av en större dödlighet samt på grund av att hushållen även inkluderade bland annat slavar, tjänare och ammor (s. 162). Samtidigt var idealet för en familj under antikens rom, precis som i västvärlden idag ett heterosexuellt par som gifter sig, får barn och lever tillsammans till en hög ålder (s. 161). Den enda skillnaden i detta ideal mellan antiken och idag var att idealet under antiken enbart innefattade medborgare och därmed inte slavar. Gällande slavfamiljer så hade dessa från början ingen legal status och erkändes inte som legitima familjer och inte ens familjer till slavar som befriats genom manumission (en formell handling där ägaren till slaven löser slaven från träldom) sågs som legitima (s. 54). Däremot ökade erkännandet av slavfamiljer något under romartiden så att de mot slutet av Rom vann en viss legitimitet (s.161).

Även barn och barndom behandlas i Dixons bok och författaren är lite vacklande i bilden av barndomen. Å ena sidan hävdar hon att "overt expressions of affection for children were culturally acceptable" (s. 131) och att "some parents were desolate at the deaths of small children" (s. 130). Å andra sidan hävdar hon också att "young children were routinely apprenticed, put to heavy labor, sexually exploited, or beaten by schoolteachers" (s. 131). Med andra ord är det svårt att dra några andra slutsatser om barndomen under antikens Rom än att den erkändes som en separat fas i livet och att den kunde variera mycket beroende på familj och yttre omständigheter (s. 130-132).

Ett genomgående tema i boken är förhållandet mellan familjen och paterfamilias (familjefadern). Tidigare forskning har pekat på att patres familias (familjefäder) som regel var väldigt dominanta och allsmäktiga envåldshärskare i sina respektive familjer (s. 60, s. 73). Detta är en bild som Dixon delvis vill ändra på och hon hävdar att "[it] reflects neither the Roman mentalité of the late Republic and early Empire nor the reality of everyday relationships and the acknowledgement of obligations of affection, service and material support that actually underpinned the living law of the family" (s. 60). Detta argument underbyggs främst av det faktum att det i antik romersk lag antogs att patres familias fick råd i beslutsfrågor av en typ av familjekommitté med familjemedlemmar (s. 47). Hur denna situation såg ut i individuella familjer är naturligtvis enormt svårt att veta och frågan är hur generella slutsatser det går att dra om patres familias. En säkrare slutsats än Dixons borde vara att familjerelationerna skilde sig åt från familj till familj och att makten hos patresfamilias i olika familjer har varierat.

Något som saknas i Dixons framläggning är en behandling av sexualitet i det romerska riket. Sexualiteten är naturligtvis i allra högsta grad en del av familjelivet och genom att inte behandla denna kan det hävdas att Dixon möjligtvis tappar en del av bilden av familjen. Exempelvis har mycket skrivits om homosexualitet i det antika Rom och Paul Veyne hävdar i sitt kapitel Homosexuality in Ancient Rome i boken Western sexuality: practice and precept in past and present times dels att "it is incorrect to say that the ancients took an indulgent view on homosexuality. The truth is that they did not see it as a separate problem; they either tolerated or condemned the passion of love, whose legitimacy they questioned, as well as moral laxity" (s. 26) och att "to seduce one's slave was a venial offence, and even severe moralists hardly bothered about such a trifling matter" (s. 26). Att förförelse av manliga slavar förekom och inte var uppseendeväckande och att sexualiteten inte var uppdelad i dikotomin homosexualitet/heterosexualitet skapar naturligtvis en något annorlunda bild av familjen under det antika Rom än den dominerande stereotyp som existerar kring den moderna familjen idag. Att då som Dixon inte behandla ämnet leder naturligtvis till en bristfällig bild av likheterna och skillnaderna mellan den antika och den moderna familjen.

Sammanfattningsvis ger The Roman Family av Suzanne Dixon en god och ärlig överblick över familjelivet i antikens Rom. Samtidigt kan boken hävdas ge en något onyanserad och naiv bild, dels genom dess stora generaliseringar om familjen som ett fast begrepp under åtminstone 500år och dels genom den ytterst knapphänta behandlingen av sexualiteten och sexualitetens påverkan på familjen. Samtidigt fungerar Dixons framställning väl som en introduktion varpå den intresserade läsaren kan söka sig vidare för att bredda och nyansera sin bild av familjelivet under antiken.

För att som ett efterord knyta an till Pattersons framställning av familjen i det antika Grekland kan det nämnas att Patterson ger en mycket mer problematiserande och nyanserad bild av familjen med följden att Patterson då bitvis förlorar läsaren i invecklade argument medan Dixon förenklar för läsaren men därmed förlorar något i problematiseringen. Vilken väg som föredras är naturligtvis högst personligt men en medelväg mellan dessa båda ansatser ter sig som det mest eftersträvansvärda.

Bibliografi:
Aries, Western sexuality: practice and precept in past and present times, Wiley-Blackwell, 1985
Dixon, S. The Roman Family, Johns Hopkins University Press, 1992
Patterson, C. The Family in Greek History, Harvard University Press, 1998


Antal ord: 1113
Antal tecken (inklusive mellanslag): 5973
Antal tecken (inklusive mellanslag): 7073


onsdag 22 juni 2011

Trade in Classical Antiquity

Detta inlägg kommer att behandla boken Trade in Classical Antiquity av Neville Morely.

I boken går Morely igenom handeln under antiken på ett grundläggande och övergripande sätt genom sina tematan handel och den antika ekonomin; ekologi och ekonomi; handelsvaror och konsumtion; institutioner och infrastruktur; marknader, handelsmän och moral samt begränsningarna i den antika globaliseringen. Dessa tematan kommer att sammanfattas och kritiseras i tur och ordning.

I kapitlet om handel och den antika ekonomin lägger Morely grunden för den resterande framläggningen genom att förklara hur handeln kan ha sett ut och framförallt genom att klargöra vilka skillnader det finns i synsätt hos primitivister kontra modernister. Här gör Morely en bra genomgång av skillnaderna i synsätt, bland annat i handel av vardagsprodukter kontra handel av lyxprodukter, där primitivisterna hävdar att den enda handel som egentligen lönade sig under denna tid var just av lyxprodukter eftersom bönderna knappt kunde försörja sina egna byar eller polies med sina skördar. Morely citerar också talande Cartledge (1998) i att "Primitivists tend to be trying to explain how the 98% of Greeks 'economized', that is, secured a bare livelihood within the framework of the ideally (yet rarely) self-sufficient oikos or household; whereas modernizers focus instead on the 2% of exceptions for whom macro-economic activity at a regional and international level was the sole or primary source of their wealth". I denna citering framgår också Morelys egen syn på modernister och primitivister.

I kapitlet ekologi och ekonomi går Morely igenom vad som odlats i medelhavsområdet och huruvida detta tyder på att området var homogeniserat i form av grödor och hur detta i så fall påverkade handeln. Slutsatsen som Morely drar av framställningen är att "[the] ancient environment was not homogeneous at any time -and certainly not homogeneous over time" (s.24) Ekologiaspekten som titeln på kapitlet förebådar handlar mest om utkomst och eventuella överskott i skördar och visar på att den antika människan faktiskt hade lyckats bruka jorden för att överträda "the limits of the possible" (s.19).

Kapitlet som handlar om handelsvaror och konsumtion ger en grundläggande överblick i ekonomiska begrepp såsom tillgång och efterfrågan och kommenterar hur dessa såg ut i antiken. Morely går igenom skillnaden mellan lyxvaror och vardagsvaror och konsumtionskapaciteten där det föga förvånande är så att det främst är de rikaste klasserna som har möjlighet att konsumera, speciellt lyxvaror men i stor utsträckning även vardagsvaror. Morely hävdar här också att själva konsumtionen av vissa varor kunde markera en människas sociala status. Vidare går Morely in på staden (polis) och krigen, båda som bevis på att en överproduktion ägde rum eftersom måste finnas ett överskott i matvaruresurser att för uppehålla en stadsstat och för att dra ut i krig (eftersom stadsborna och krigarna själva inte kan producera mat). Förlängt visar då detta på den handel som faktiskt existerade.

Nästa del i boken handlar om institutioner och infrastruktur och här vidgar Morely de ekonomiska begreppen och introducerar transaktionskostnader och hur dessa kan minskas med hjälp av olika institutioner och infrastruktur. Olika typer av institutioner diskuteras såsom gemensamma måttenheter, avtalsrätt och statens ingripande i tvistemål.

I näst sista kapitlet diskuteras moral i handeln där Morely hävdar att handeln egentligen förlitade sig på en gemensam tillit och moral bland handelsmännen. Anledningen till detta var att legala tvister var väldigt kostsamma och därför inte gynnade någon, varken säljare eller köpare.
Till sist tar Morely upp den antika globaliseringen och återigen de olika synerna på denna beroende på om man sällar sig till de modernistiska eller de primitivistiska leden. Modernisterna ser naturligtvis den antika globaliseringen som i stort sett synonym med den kontemporära globaliseringen medan primitivisterna hellre pekar på begränsningarna och heterogeniteten i kultur och levnadsstandard under antiken jämfört med idag.

Sammanfattningsvis ger denna bok en väldigt bred men samtidigt grundläggande överblick över handel under antiken och även hur handeln och institutioner utvecklades under denna tid. Boken behandlar grundläggande ekonomiska begrepp som gör det lätt för någon som aldrig läst ekonomi att ta till sig av innehållet samtidigt som det inte blir för grundläggande och tråkigt för en utbildad ekonom. På det stora hela är detta en väldigt effektiv bok.

lördag 11 juni 2011

The Family in Greek History

Detta inlägg kommer att behandla The family in Greek History av Cynthia B. Patterson.

Pattersons bok avhandlar den antika grekiska familjen på djupet genom att analysera hur familjen beskrivs av Homeros och Hesiodos, vilken status familjen har i tidig grekisk lag samt vad synen på äktenskap och otrohet var, dels i lagen och dels på den antika scenen. Slutligen binder Patterson ihop det hela genom att undersöka den privata respektive den publika sfären i det Hellenistiska Aten. Första delen är däremot mer av en kritisk litteraturgenomgång av tidigare forskning kring familjen i det antika Grekland.

Slutsatsen som Patterson drar av sin forskning är att den privata sfären eller hushållet (oikos) inte är så skilt från den publika sfären eller staden (polis) som tidigare forskning hävdat. Vidare hävdar Patterson att den fokala punkten för den sociala interaktionen mellan familjen och stadsstaten ligger just i termen oikos medan termen genos som också kan betyda familj har en mer direkt koppling till en specifik person och betyder aldrig familjeklan så som vi definierar ordet. Oikos är då alltså mer ett nätverk av sociala interaktioner centrerade kring hushållet.

Det i min mening viktigaste i Pattersons diskussion är att den antika familjen problematiseras och diskuteras utifrån ett icke-heteronormativt och –kärnfamiljsidealistiskt perspektiv och här har Patterson lyckats väl. Eftersom alla människor är färgade av sina referenser och erfarenheter är det väldigt lätt att slentrianmässigt utgå ifrån att ett historiskt samhälle skulle ha sett likadant ut som vårt moderna samhälle eller åtminstone att applicera moderna värderingar på historien. Detta är dock ett misstag och Patterson visar på och kritiserar också vad hon kallar för artonhundratalsparadigmen. Denna paradigm utgår ifrån ett antal för givet tagna sanningar, bland annat att kvinnorna var instängda i hemmet och att relationen stat/familj har varit i opposition till varandra och också en form av nollsummespel där familjen minskat i värde i takt med att staten (polis) ökat i värde.

Efter att ha kritiserat artonhundratalsparadigmen lägger Patterson fram sin syn på hur familjen kan ha sett ut i det antika Grekland. Denna framställning är mycket välskriven och bra underbyggd. Den kritik som dock kan framföras är att Patterson (kanske för att undvika kritik) lägger väl mycket vikt vid detaljerna för att därmed tappa i helhetsbilden.

De övergripande tankar som föds hos mig vid genomgången av boken är huruvida man överhuvudtaget som modern människa kan förstå de intrikata sociala strukturer som existerat i ett samhälle för över tvåtusen år sedan samt hur mycket de samhälleliga normerna styr vårt privatliv. I modern tid är det inget konstigt att varje familj är unik i sina sociala koder och interaktioner även om familjenormer naturligtvis existerar. Frågan är då om den antika familjen också var unik och till hur stor grad samhällets normer påverkade varje enskild familj.

Sammanfattningsvis är Pattersons bok om den antika familjen en grundlig genomgång av familjen i det antika Grekland från ett mer kritiskt och genusmedvetet perspektiv än tidigare forskning och även om Patterson inte kommer med några världsomvälvande resultat är den problematiserande diskussionen ett välkommet inslag i forskningen.