En stöttepelare i forskningen kring antikens ekonomi

Finelys The Ancient Economy är ytterligare en bok som ger en god överblick över ekonomin under antiken. Finelys grepp är att kapitel för kapitel gå igenom begrepp som oftast står i motsats eller åtminstone i kontrast till varandra. De begrepp som behandlas är de följande: Ranger och status, herrar och slavar, landägare och bönder, stad och landsbyggd, staten och ekonomin.

Behandlingen av dessa begrepp föregås av en introduktion till antikens människor och deras ekonomi och denna del behandlar förvånansvärt mycket av vad även Cynthia B. Patterson och Suzanne Dixon tar upp, nämligen den grekiska respektive den romerska familjen. Finely tar nämligen sitt avtramp i att ordet ekonomi har sitt ursprung i Oikonomicos som i sin tur kommer från Oikos, hushållet; och går sedan vidare med hur ordet utvecklats till den betydelse vi idag lägger till ordet ekonomi.

En väldigt intressant uppställning som Finely här gör är den över alla olika betydelser det latinska ordet familia kan ha då det kan betyda "alla personer, fria eller slavar, under styret av en paterfamilias, hushållets överhuvud; eller alla ättlingar från en gemensam förfader; eller all ens egendom; eller helt enkelt alla ens tjänare (därför innefattade familia Cesaris alla personliga slavar och frigjorda slavar i det kejserliga hushållet men inte kejsarens fru eller barn)"(s. 18). Denna genomgång av olika betydelser är en bra illustration över svårigheterna att avhandla den antika familjen som Dixon och Patterson gör.

I kapitlet om rang och status gör författaren en avhandling av rikedom och synen på denna i termer av status. Han hävdar att "rikedom var nödvändigt och det var bra; det var en absolut förutsättning för det goda livet; och på det stora hela så var det det enda rikedom var" (s. 36). Vidare tar sig Finely genom samhällsstatusen sig in på filantropi och visar på utvecklingen av ordet från något som var reserverat för gudars goda vilja gentemot människor till något även högstående människor kunde utöva, fram till vår nutida syn, att vilken människa som helst kan vara en filantrop (s. 38-39). Detta vittnar om hur rangen i samhället under antiken var; att gudarna var högst upp men att även vissa högt stående människor nästan kunde ta sig upp till gudarnas nivå. Över lag är det också intressant hur Finely använder sig mycket av etymologi för att utröna trender och samhällsmönster under antiken och personligen tror jag mycket på att språket kan avslöja mycket av hur människor levde och hur samhället såg ut.

I kapitlet om herrar och slavar visar Finely på att "historiskt sett så är institutionen förvärvsarbete är en sofistikerad eftersläntrare" och att slaveriet därmed varit mycket mer utbrett än just förvärvsarbete under antiken (s. 64). Finely visar dock också på utvecklingen av slaveriet från antikens Grekland till Rom, där man i Grekland inte hade permanent eller ens semipermanent förvärvsarbete över huvud taget och där alltså slavar och verkstad kunde användas som perfekta synonymer (s. 73-74). Detta förhållande löstes dock upp något under antikens Rom.

I kapitlen om landägare och bönder samt om stad och landsbyggd vittnar Finely om hur det enbart var fria män som kunde äga mark och att denna marken i stadsstaterna inte heller behövde skattas för. Däremot beskattades marken utanför stadsstaterna och det var på detta vis man kunde uppehålla skattefriheten i stadsstaterna (s. 95-96). Han går också igenom definitionen av en stad och att man där inte enbart ägnar sig åt den primära sektorn och därmed också svårigheterna i att med omkringliggande jordbruk hålla staden med föda (s. 127-128).

Sist går Finely igenom staten och ekonomin och visar på att de fria männen i både antikens Rom och Grekland hade många friheter men inga oinskränkliga rättigheter (s. 154). Med detta menar Finely att staten kunde lägga sig i vad som helst så länge beslutet att ingripa var taget av en legitim instans. Detta ledde också till att det antika samhället var mycket byråkratiskt.´

Sammanfattningsvis ger Finely en god översikt över den antika ekonomin och hur det antika samhället såg ut, var uppbyggt och fungerade. Finely drar sin fakta från olika källor men mest intressant i min mening är hur Finely använder etymologi för att skönja förändringar i samhället från antiken till modern tid.

The Roman Family -en ärlig men naiv överblick över familjen i det antika Rom

Detta inlägg kommer att behandla boken The Roman Family av Suzanne Dixon.

Dixon ger i sin bok en god överblick över familjelivet under antikens Rom. En stor styrka i boken ligger i Dixons ärlighet i upplägget av boken som kommenteras med att "this book is designed to explain basic ideas and major developments in the study of the Roman family and, to a limited extent, of the European family but it necessarily reflects the views of the author" (s. 35). I och med denna ärlighet kan Dixon också göra vissa mer vågade uttalanden vilket gör boken mycket mer matig och enkel i läsningen än exempelvis Cynthia Pattersons The Family in Greek History som kommenterats i tidigare inlägg.

Upplägget av boken är enkelt och känns relevant; Dixon avhandlar definitionen av den romerska familjen, familjen i lagen, äktenskap, barn samt familjen över livscykeln. Varje kapitel innehåller dessutom en analysdel och en slutsats vilket innebär att en läsare som inte vill fördjupa sig i analysen bakom argumenten faktiskt kan hoppa direkt till de olika slutsatserna och ändå få en stor behållning av läsningen.

Dixons viktigaste slutsats är att familjen under antikens Rom, avlägsen som den är, trots allt har en hel del likheter med den moderna familjen. Bland annat skriver Dixon att "literature and tombstones in particular reveal remarkably familiar sentiments between husband and wife and between parents and children" (s. 161). Den största skillnaden mellan familjen såsom den generellt uppfattas i västvärlden och den romerska familjen ligger enligt Dixon i en större familjär mobilitet på grund av en större dödlighet samt på grund av att hushållen även inkluderade bland annat slavar, tjänare och ammor (s. 162). Samtidigt var idealet för en familj under antikens rom, precis som i västvärlden idag ett heterosexuellt par som gifter sig, får barn och lever tillsammans till en hög ålder (s. 161). Den enda skillnaden i detta ideal mellan antiken och idag var att idealet under antiken enbart innefattade medborgare och därmed inte slavar. Gällande slavfamiljer så hade dessa från början ingen legal status och erkändes inte som legitima familjer och inte ens familjer till slavar som befriats genom manumission (en formell handling där ägaren till slaven löser slaven från träldom) sågs som legitima (s. 54). Däremot ökade erkännandet av slavfamiljer något under romartiden så att de mot slutet av Rom vann en viss legitimitet (s.161).

Även barn och barndom behandlas i Dixons bok och författaren är lite vacklande i bilden av barndomen. Å ena sidan hävdar hon att "overt expressions of affection for children were culturally acceptable" (s. 131) och att "some parents were desolate at the deaths of small children" (s. 130). Å andra sidan hävdar hon också att "young children were routinely apprenticed, put to heavy labor, sexually exploited, or beaten by schoolteachers" (s. 131). Med andra ord är det svårt att dra några andra slutsatser om barndomen under antikens Rom än att den erkändes som en separat fas i livet och att den kunde variera mycket beroende på familj och yttre omständigheter (s. 130-132).

Ett genomgående tema i boken är förhållandet mellan familjen och paterfamilias (familjefadern). Tidigare forskning har pekat på att patres familias (familjefäder) som regel var väldigt dominanta och allsmäktiga envåldshärskare i sina respektive familjer (s. 60, s. 73). Detta är en bild som Dixon delvis vill ändra på och hon hävdar att "[it] reflects neither the Roman mentalité of the late Republic and early Empire nor the reality of everyday relationships and the acknowledgement of obligations of affection, service and material support that actually underpinned the living law of the family" (s. 60). Detta argument underbyggs främst av det faktum att det i antik romersk lag antogs att patres familias fick råd i beslutsfrågor av en typ av familjekommitté med familjemedlemmar (s. 47). Hur denna situation såg ut i individuella familjer är naturligtvis enormt svårt att veta och frågan är hur generella slutsatser det går att dra om patres familias. En säkrare slutsats än Dixons borde vara att familjerelationerna skilde sig åt från familj till familj och att makten hos patresfamilias i olika familjer har varierat.

Något som saknas i Dixons framläggning är en behandling av sexualitet i det romerska riket. Sexualiteten är naturligtvis i allra högsta grad en del av familjelivet och genom att inte behandla denna kan det hävdas att Dixon möjligtvis tappar en del av bilden av familjen. Exempelvis har mycket skrivits om homosexualitet i det antika Rom och Paul Veyne hävdar i sitt kapitel Homosexuality in Ancient Rome i boken Western sexuality: practice and precept in past and present times dels att "it is incorrect to say that the ancients took an indulgent view on homosexuality. The truth is that they did not see it as a separate problem; they either tolerated or condemned the passion of love, whose legitimacy they questioned, as well as moral laxity" (s. 26) och att "to seduce one's slave was a venial offence, and even severe moralists hardly bothered about such a trifling matter" (s. 26). Att förförelse av manliga slavar förekom och inte var uppseendeväckande och att sexualiteten inte var uppdelad i dikotomin homosexualitet/heterosexualitet skapar naturligtvis en något annorlunda bild av familjen under det antika Rom än den dominerande stereotyp som existerar kring den moderna familjen idag. Att då som Dixon inte behandla ämnet leder naturligtvis till en bristfällig bild av likheterna och skillnaderna mellan den antika och den moderna familjen.

Sammanfattningsvis ger The Roman Family av Suzanne Dixon en god och ärlig överblick över familjelivet i antikens Rom. Samtidigt kan boken hävdas ge en något onyanserad och naiv bild, dels genom dess stora generaliseringar om familjen som ett fast begrepp under åtminstone 500år och dels genom den ytterst knapphänta behandlingen av sexualiteten och sexualitetens påverkan på familjen. Samtidigt fungerar Dixons framställning väl som en introduktion varpå den intresserade läsaren kan söka sig vidare för att bredda och nyansera sin bild av familjelivet under antiken.

För att som ett efterord knyta an till Pattersons framställning av familjen i det antika Grekland kan det nämnas att Patterson ger en mycket mer problematiserande och nyanserad bild av familjen med följden att Patterson då bitvis förlorar läsaren i invecklade argument medan Dixon förenklar för läsaren men därmed förlorar något i problematiseringen. Vilken väg som föredras är naturligtvis högst personligt men en medelväg mellan dessa båda ansatser ter sig som det mest eftersträvansvärda.

Bibliografi:

Aries, Western sexuality: practice and precept in past and present times, Wiley-Blackwell, 1985

Dixon, S. The Roman Family, Johns Hopkins University Press, 1992

Patterson, C. The Family in Greek History, Harvard University Press, 1998

Antal ord: 1113

Antal tecken (inklusive mellanslag): 5973

Antal tecken (inklusive mellanslag): 7073